Entreprenörskap och tillväxt i svenska småstadskommuner
Småstadskommunerna – Sveriges förbisedda tillväxtzon?
När svensk regional utveckling diskuteras hamnar fokus ofta på storstäderna eller landsbygden. Storstäderna beskrivs som ekonomiska motorer, medan landsbygden ofta står i centrum för diskussioner om demografiska utmaningar och serviceförsörjning. Däremellan finns dock en stor grupp kommuner som sällan får samma uppmärksamhet: småstadskommunerna.

Genrebild. Foto: ArildV, licensed under the Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 International license.
I rapporten Mellan stad och land analyserar vi hur entreprenörskap och tillväxt varierar mellan olika typer av kommuner i Sverige, med särskilt fokus på småstadskommuner och kommunerna i Jönköpings län. Resultaten visar att småstadskommunerna varken fungerar som mindre versioner av storstäder eller som landsbygdskommuner i traditionell mening. De utgör snarare en egen typ av lokal ekonomi, med särskilda förutsättningar och utvecklingsmönster.
I rapporten definieras småstadskommuner som kommuner med en tätort på mellan 10 000 och 50 000 invånare. Med denna definition omfattar gruppen ungefär en tredjedel av Sveriges 290 kommuner, samt en dryg tredjedel av landets befolkning. Det handlar alltså inte om en marginell del av landet, utan om en betydande andel av Sveriges territoriella struktur. Kartan nedan visar den geografiska fördelningen av kommuntyper.

Figur 1.1 Geografisk fördelning av stadskommuner (’Urban’), småstadskommuner (’Micropolitan’), och mindre kommuner (’Rural’).
Småstadskommuner fungerar ofta som regionala centra för handel, service och arbetsmarknad i sina omgivningar. De binder samman större urbana regioner med omkringliggande landsbygder och spelar därmed en viktig roll för regional utveckling. Samtidigt saknar de ofta den kritiska massa av människor, företag och kunskapsmiljöer som kännetecknar större städer.
Detta blir tydligt när man studerar utvecklingen över tid. Figuren nedan visar att stadskommunerna haft den starkaste utvecklingen när det gäller både befolkning och sysselsättning sedan finanskrisen 2008. Småstadskommunerna har generellt utvecklats svagare än större urbana kommuner, men starkare än många mindre kommuner.

Figur 1.2 Indexerad förändring (2007=100) i befolkning, sysselsättning, produktivitet och genomsnittslön per kommuntyp, 2007-2023.
Samtidigt visar resultaten att skillnaderna inte bara handlar om tillväxttakt, utan också om vilken typ av ekonomisk utveckling som sker. Småstadskommuner präglas ofta av andra näringslivsstrukturer än större städer. Tillverkningsindustri och småföretagande spelar exempelvis en större roll, medan kunskapsintensiva verksamheter är mindre dominerande.
Det innebär också att entreprenörskap får en annan funktion. I större städer är entreprenörskap ofta nära kopplat till kunskapsintensiva tjänster och innovation. I småstadskommuner handlar företagande i högre grad om lokalt förankrade småföretag som bidrar till sysselsättning och ekonomisk aktivitet.
Just därför riskerar småstadskommunerna att hamna mellan olika politiska perspektiv. Många regionalpolitiska strategier är utformade antingen för storstädernas kunskapsekonomier eller för landsbygdens särskilda utmaningar. Småstadskommunernas utvecklingsvillkor passar inte alltid in i någon av dessa modeller.
Rapportens resultat pekar därför på behovet av mer platsanpassade strategier. För att förstå hur olika delar av landet utvecklas räcker det inte att tala om ”stad” och ”land” som två homogena kategorier. Småstadskommunerna utgör en viktig del av Sveriges ekonomiska geografi – och deras betydelse riskerar att underskattas om de fortsätter att behandlas som något däremellan.
Fakta
Texten är en del av en bloggserie baserad på forskningsprojektet ”Överlevnad bland de mindre – Entreprenörskap och tillväxt i svenska småstadskommuner”, finansierat av Syskonen Inger och Sixten Norheds stiftelse. För mer information om projektet och för att ta del av den fullständiga rapporten, besök gärna projektets hemsida.
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.